Nu är det väl meningen att vi ska vara glada. Glada över att vi äntligen fått positiva nyheter, men glädjen vill inte riktigt infinna sig. Vi har haft allför många motgångar på sista tiden för att man skall kunna tro att det är över nu. Man hoppas och vill förstås tro att det nu äntligen svängt till det bättre.
I och med att princessan är opererad i magen är det svårare än vanligt att tolka hennes magnetbilder. Jag förstod att det inte var så lätt att tyda dessa bilder nu heller. Som en läkare så snällt påpekade för oss en tid sedan: er dotters mage är som en katastrof. Okej, vad ville hon månne säga med det. Orkade inte fråga. Fast situationen inte är den bästa så skulle jag inte kalla det som en kastastrof. Vi måste ju tro att det skall ordna sig så att hon får leva ett så gott liv som bara möjligt då vi sluppit abscessen.
Vi fick förklarat att man inte kunde se någon abscess, men att det var svårtolkat. Detta tolkar jag lite som att det eventuellt ännu kan finnas nåt där som man bara inte kunde så på undersökningen. Det positiva är att den måste åtminstone ha krympt, ordentligt.
Nu har vi fyra veckor av intravenös antibiotikabehandling bakom oss och åtta veckor framför oss att ta i tablettform. Pust suck stön. Hoppas verkligen att de vet vad de håller på med.
Ei kommentteja:
Lähetä kommentti