Bra dag!

Det är alltid lite pirrigt att åka till sjukhuset på de månatliga blodprovs/läkarkontrollerna gällande leukemin. Idag var vi alltså på en sådan kontroll. Den första efter sommarens prövningar. Vi får andas ut även denna gång. Allt var bara finfint. Även fast viktkurvan ännu visar på minussidan så har princessan ändå gått upp i vikt. Vi följer inga dieter utan det viktigaste är att hon får i sig tillräckligt med närinsrik kost. Det har tyvärr blivit lite väl mycket av godsaker men de innehåller ju kalorier i alla fall :).
Jag är så glad över bemötandet vi får här hemma på sjukhuset. Så borde det alltid vara för alla. Den supertrevliga/skickliga "pickartanten" som gör blodprovstagningen till en bra stund. Glada fina empatifulla sköterskan som visar att hon bryr sig, samt "lilladoktorn" med magen som bara utstrålar "jag orkar och vill lyssna" på vad just vi haft för oss och sist men inte minst "bäst i hela gänget" doktorn som efter alla dessa år ännu söker upp oss och bara är bäst. Härliga är de hela bunten i alla fall.
Tyvärr var det ju inte så på Universitetssjukhuset. Dit har jag skrivt brev. Inte för att vara elak utan för att andra inte ska få samma dåliga bemötande som vi fått. Hoppas att jag inte klagat förgäves.

Tiden går

Länge sen sist. Dagarna bara rusar fram nu då jag återgått till jobbet. Jag tror ingen annan varit så glad som jag över att få börja jobba igen. Precis allting har bara varit härligt med att vara tillbaka. Jag började dessutom med en mjuk start för nu njuter jag av min första och enda semestervecka under augustimånad. Resten tar jag i september.
Idag har det varit en extra spännande dag för våra barn. De har nämligen tagit första steget ut i dagisvärlden. Jag har hela tiden vetat att det kommer att gå bra eftersom de varit så ivriga på att få träffa ny kompisar. Det kom dock som en överraskning att de mer eller mindre knuffade ut mig efter ca 10 min och sa att; gå nu mamma så vi får börja leka. Så skönt. Idag har jag då fått lite efterlängtad egen tid.
Det som känns extra roligt för vår familj är nog att vi mera fritt nu börjat röra oss bland andra människor. Princessan har börjat träna fotboll med det lokala knattelaget och var efter första träningspasset mer eller mindre som i sjunde himlen. Strålande av lycka. Dessutom kan vi träffa vänner och barn fast alla dagar. Tänk att detta som är en självklarhet för de flesta andra är så stort för oss varje gång. Den livssituation som vi har nu är på många sätt väldigt lycklig.