Tillbakablick

Idag är det exakt tre år sedan vi satt i ambulansen på väg till Universitetssjukhuset efter beskedet att "er dotter har troligvis leukemi". Kommer ihåg det som om det var igår.

Vi tyckte att princessan hade lite gulblek hudfärg och därför bokade vi tid för blodprov. Beskedet vi fick mottaga raserade hela vår värld. Ovissheten och rädslan över att förlora princessan övertog allt.

Virvelvinden var vid princessans insjuknande bara 1 år och 10 månader. Tänker ofta tillbaka på året efter insjuknandet och hur mycket fint som vi missade i virvelvindens uppväxt under den perioden. Som tur var ställde våra föräldrar och fina vänner upp på barnpassningen i början då allt kretsade kring princessans överlevnad. Ibland kändes det som om vi föräldrar bara var tomma skal som steg upp på morgonen efter ev några timmars sömn, tog sig till sjukhuset, satt vi princessans säng tills hon somade på kvällen och sedan blev utjagade till natten och den aldrig sinande ångesten. Om vi inte haft virvelvinden är jag nog rädd för att man vissa dagar bara lämnat i sängen. Han var den alltid glada drivkraften som fick oss att orka från dag till dag.

Då vi fått det konstaterat att princessan hade leukemi fick vi ett utprintat tjokt dokument med hennes vårdprogram.  Det var liksom " här är ert liv 2,5 år framåt" och vi började förstås på sida ett. Kommer ihåg hur man bläddre igenom detta sida för sida och tänkte att "detta kommer aldrig att ta slut". Hopplöst långt kändes det då och hopplöst långt var det också.

Idag tre år efteråt borde vi vara på den bättre sidan och det är vi väl på sätt och vis också. Problemet idag är att tampas med eftersviterna, komlikationerna av behandlingen.

Nog skrivet om detta för idag. Nu skall jag och barnen ut på stan och ha skoj. Skön lördag till alla.