November

Nu har det gått över en månad sedan jag var inne på bloggen sist. Många har undrat då jag inte skrivit något här att är allt bra och jo visst är allt bra. Toppen bra, egentligen. Efter en trög start känns det oerhört skönt att äntligen få säga att nu är det onda äntligen borta. Vi har en sprallig och glad 7-åring igen. Det har känts konstigt att ha en normal vardag och inga större orosmoment som ständigt hänger över oss. Det är nog få som förstår vilket helvete vi gått igenom och hur konstigt det känns att bara få vara. Det är nästan så att man ibland måste knipa sig själv för att inse att det inte är en dröm. Utan att
 det är verkligt i allra största grad. Jag är så glad för princessans skull. Hon om någon är unnad allt gott denna värld har att erbjuda.

Kirurgen från Helsingfors ringde nu i veckan och verkade nöjd med hur allt framskrider. Nu börjar man då planera inför nästa operation som skall ske i januari nästa år.

Nu har vi några månader på oss att njuta och ta vara på dagen trots att det stormar på andra plan nu. Men efter allt detta är det inte mycket som kan få oss på fall.