Nu har det gått tre veckor sedan vi steg in på denna avdelning. Tre ångestfyllda, långa, "vill helst glömma" veckor. Senaste veckan har princessans mående sakta men säkert svängt till det bättre. Man kan inte säga att hon mår bra, men bättre jämfört med botten. Vikten fortsätter att sjunka i och med att hon inte får äta nåt. De har inte riktigt hittat balansen med nutritionen. Magen skriker fortsättningsvis av hunger och humöret svajar därmed.
Imorgon skall princessan på en kontraströntgenundersökning som förhoppningsvis skall visa om hålet i tarmen är kvar eller ej. Vi fick idag höra av läkaren att fast hålet skulle ha gått fast så måste pricessan vara oäten och odrucken ännu i TRE VECKOR!!! Hur skall det här lyckas? Sommar,sol,bad och glass. Det får vi allt glömma ännu under en lång tid. Fyra veckor är ju egentligen en kort tid i ett långt liv, men...Jävlar. Ursäkta språket.
Det skär i hjärtat att se på detta lidande dag in och dag ut. Vi försöker turas om att sova på avdelningen så att vi inte blir helt slutkörda, vi också. Det är jobbigt nog ändå.
Hoppas,hoppas allt är ok imorgon och att vi skulle få flytta till sjukhuset närmare vårat hem ännu denna vecka. Om inte annat så skulle det göra gott med miljöombyte.
Ei kommentteja:
Lähetä kommentti