Ny dag, en bättre dag hade jag hoppats. Nu har vi en vecka bakom oss av en massa nya upplevelser, de mesta tyvärr av det tråkigare slaget. Tillbringade natten med yrvädret i SYLI´s hemtrevliga lägenhet inne i stan. Önskar man kunde tacka alla dessa underbara människor som donerat sina lägenheter för familjer som behöver dem. Kan lova att det slår madrassen på sjukhusgolvet med hästlängder .Utvilad och redo för dagens utmaningar.
Hann vara en halvtimme på avdelningen då vår sköterska kom och meddelade att ingreppet blir först på eftermiddagen. Ett, två,tre........Va i h.....du kan inte mena allvar. Princessans mage har under natten växt massor och därtill har febern stigit. Vart har vi riktigt hamnat? Sedan när har man slutat priorisera allvarligt sjuka småbarn. Säg mig, den som vet.
Mitt utbrott( 1á för dagen) ledde som tur var till att plötsligt fanns det då ett anestesiteam tillgängligt, med t.o.m två läkare. Princessan slapp således till röntgen på rekordfart. Jag frågar mig om och om igen att varför måste föräldrarna vara de starka som jämt måste veta och ställa krav. Är det inte så att vi ska vara i goda händer på sjukhus och kunna lita på att man gör allt för att vi ska ha det bra.
Återkommer.
Nu har ångestklumpen i magen lättat lite. Ingreppet på röntgen lyckades bra. Hittills har man nu tömt 800ml var ur abscessen. 800ml extra i en lite mage!!! Kanske de nu tror att hon på allvar haft ONT i magen. Stackarn är alldeles slut nu, likaså resten av familjen. Det tar på krafterna att vara arg. Nu ska vi vila och vänta på en bättre morgondag.
Ei kommentteja:
Lähetä kommentti