Fjärde postoperativa dagen och allt fortsätter i fin takt framåt. Helt otroligt. Inga bakslag ännu. Knappt man vågar säga det högt så jag skriver ner det istället. Tjohoo. Det känns som att det är första gången på väldigt länge som vi har lite flyt. Princessan återhämtar sig i normal takt. Hon är så duktig. Tänk att vara 7 år och ha ett sår som täcker större delen av buken och stomi därtill och ändå orkar man vara uppe i rörelse. Desto mera läkaren motiverar på morgonen desto mera kämpar hon. Det är jätte viktigt för henne att hon gör som läkaren säger.
Idag har hon fått äta lite bröd och blåbärssoppa. Det var ingen höjdare. Matlusten är som bortblåst ännu. Nåja, hon får ta det i egen takt. Vi har inte bråttom hem. Visst saknar man hemmet men vi har en trevlig liten lägenhet här också som vi fått via Sylva. Vad gjorde vi återigen en gång om vi inte hade denna möjlighet. Stackars de familjer som hamnar att bo på hotell då barnet är på sjukhus. Det blir inte billigt precis. Egentligen skall man ju tacka alla underbara människor som gett sina lägenheter till välgörande ändamål. Så tack,tack,tack.
Nu tar vi natt, princessan och jag.
Ei kommentteja:
Lähetä kommentti