Oro

Så var den tillbaka, ångesten. På en sekund vänds tillvaron upp och ner och de negativa ångestfyllda tankarna tar över. Oron över att leukemin är tillbaka eller att det uppstått nya problem med tarmen.
Den senaste tiden har varit så fin. Vi har återupptagit ett "normalt" liv. Båda har börjat jobba och barnen har börjat i dagis/förskolan. Få kan förstå hur bra det känns att få ha en normal vardag. Att vakna på morgonen och få stressa iväg med barnen till dagis och försöka hinna i tid till jobbet. Ännu känns det roligt.
Vi visste att barnen kommer att drabbas av alla möjliga och omöjliga "bacillusker" eftersom de varit så skyddade. De har varit mer eller mindre konstant förkylda sedan de började i dagis. Några dagar sedan börjde princessan dock vara extra hängig. Sedan började febern stiga och vi hamnade in för extra blodprov. Här måste jag nämna att ett sigande CRP och La(alltså sänka) ofta kan vara tecken på att leukemin håller på att komma tillbaka. Princessans CRP steg från 20-163-174 väldigt snabbt. Sedan började plågorna i magen också återvända precis på samma ställe där det började i somras. Mera behöver det ju inte vara förrän man snabbt kastas tillbaka i tiden och tillvaron rubbas.
Vi blev intagna på barnavdelningen i fredags. Under kvällen tog man en lungbild och ett ultraljud av magen. Dessutom tog man olika odlingar för att hitta orsaken till infektionen. Samtidigt påbörjade man intravenös antibiotikabehandling. Som tur bet antibiotikan snabbt så vi har fått komma tillbaka hem. Man vet fortfarande inte vad som förorskat detta. Tiden får utvisa. Princessan, hon mår bättre. Börjar igen återfå krafterna.
Såhär kommer det antagligen att vara för vår familj en lång tid framöver. Ett enda pedlande mellan bra och minder bra perioder. Det tär, det tär oerfört mycket på oss föräldrar. Man vill ju så gärna tänka framåt och glömma alla jobbiga perioder.