Mitt hjärta gråter, igen

Man hinner inte ens pusta ut förrän nästa motgång är här. Min älskade pappa blev förd med ambulans till sjukhuset idag pga bröstkänningar. Plötsligt satt jag då på ett annat sjukhus vid en annan bädd med gråten i halsen. Ska det alltid vara så att en motgång inte kommer ensam? Nu då det finns förhoppningar om att princessan kommer att klara sig skall hon då behöva göra det utan sin älskade moffa? Vad är meningen med detta nu, säg mig?! Hur skall jag klara mig utan min stöttepelare om det nu vill sig illa? Jag vet att vi bara har dem till låns,föräldrarna, precis som alla andra. Hoppas bara att tiden inte är inne just nu, inte ännu.